Tjejer börjar i tidig ålder att tänka på utseende och killars tankar om en. Hur kommer det sig att killar undviker detta till ungefär två år senare än tjejerna? Eller är det bara så att vi råkar missa deras mognad?

Smink verkar trilla ner i åldrarna, en del verkar nästan stolta över mensen. Själv blev jag retad en hel sommar med slutorden men du vill inte ha den! och tack jag vet, jag vill verkligen inte. Men ändå, bara tanken verkar klättra ner. Hur kan man frivilligt vilja ha skiten?
 
Åter till sminket, desto yngre ju mer, desto mer stil desto mer smink. Men så har vi då min syster som har en maximal egen stil och använder sällan smink trots att hon är bra på den biten. Också en sak att tänka på.

Hur kom jag då att tänka på tjejer i ung ålder? Jo jag upptäckte att min vän i samma årskull är först med att bli 18år. Sjukt vad fort det har gått. Sedan pratar vi om anorexia i skolan. Klart att tankarna vandrar. Hemska tanke om de drabbar någon i min närhet!

Så kort och gott, varför klättrar allt neråt i åldrarna?