Okej för att twilight är bra men måste de ta över litteraturbloggarna oxå?!

Sad...

Så här roligt tycker jag det är att träna ;) Inte är man så snygg, men roligt är det!

Känns som om det kommer rasa vid minsta temperaturhöjning men ser ganska fint ut :)

Snöig väg precis utanför huset. Nästan bättre skottat än vad det är vid min busshållsplats ^^

Vårt lilla plommonträd. Riktigt fin bild för att vara tagen av mig. :)

Fast står ändå fast vid att det är liiiiite för mycket snö nu. Ser knappt staketet längre!

En dag jag helst vill glömma existerar..!

I know God
What have we done to each other and tell me, dear
Where did we go wrong?
And did we grow apart
Or did we just not grow together?
Living our dreams

When you're sleeping on the couch
When love becomes sacrificing
Then I'm not sure it's gonna be
You and me, anymore

Denna låt kan jag lyssna på om och om igen och ändå aldrig tröttna på den. Förr tyckte jag den var bra nu är jag helt enkelt ute efter de tröstande orden i den. Musik läker mycket även om det kan förstöra. Just denna värmer mitt hjärta.

Minns ni den från melodifestivalen?

Min "farm"

Jag kan erkänna det nu. Jag är beroende när jag väl börjar spela. Det är helt otroligt. De är knappt roligt ändå är jag där hela tiden. Det har tagit över mitt akvarium!

Fler som är lika tokiga i simpla spel som jag?

Glömde ju berätta om den lilla råbocken som traskade förbi på psykologilektionen igår ^^ Dock blev den lite rädd när den såg min mobil kamera och alla som tittade p den men fick en bild :D (i svart vitt pga Eliin)

Lite närmare...

Förbaskat söt med de små hornen :)

Tack, Tack, Tack!! Besöksrekord, jag är så lycklig att jag tror jag ska skrika i kudden!

Go natt vänner! :)

Funderar starkt på att faktiskt, för första gången klicka hem detta... Kanske slopar jeansen då har jag har ett par liknande fast mörka men de är ändå helt underbara. Frågan är om jag ska våga eller inte...

För desperat.

Detta ständiga problem. Vara så där mystiskt lockande när allt man vill är att kasta sig över personen. Jag har upplevt det på båda hållen så att säga. Olycklig kärlek och förbjuden kärlek.

Varför drabbas man då?
Jah ahr inget bra svar på det men jag vet att jag själv helt enkelt måste se bort i från mitt tunnelseende. Det håller inte. Samma gäller den som är överförtjust i mig. Det håller inte när jag inte vill. Jag kan inte ensam få den att inse det. Han måste själv förstå. Så jag dras med människan för att jag håller mig till mitt egna tunnelseende.

En ond cirkel igen. Många drabbas antagligen dagligen. Jag vill ha det gamla tillbaka, men ändå inte. Vad var det egentligen som var så bra? Hur mycket var dåligt?

Släppa taget våga leta på nytt är svårt för mig har jag märkt. Jag kan fortfarande vända bort blicken från lyckliga kärlekspar på tv eller i verkligheten, de som inte gjort mig något alls. Jo för det är en bild av mitt förflutna med framtiden som jag hanterar dåligt. Jag skulle behöva ta mig till flera råd som går igenom sex and the city boxen. Utan att överdriva det för då blir det också tokigt.

Var Realistisk.

Ett halvår kvar. Jag. Har. Panik!



Klänning. Skor. Grejer. Mössa. Dricka. Glad. Smink. Foto.

Bästa att denna dagen är slut snart...

Det borde verkligen finnas en Carrie Bradshaw till fast i Sverige typ. Någon som ser alla normer och hur det fungerar när man möter partner och vad som kan gå fel. Vilka som för evigt är dömda och vad andra jagar. Det borde vara ett hett tips till alla möjliga ju? Eller är det bara jag som tycker det vore logiskt?

Jag får ju säga att jag gillade denna bättre än ettan. Men tydligen var den inte lika spännande som den första men vad vet jag, jag sitter ju hellre och läser om böckerna även om jag föredrar filmen, går ju snabbare ;)

Det bästa var nog att Bella ÄNTLIGEN kunde visa några normala känslor. Fast till Jacob då. Skumt de där, längtar ännu mer efter trean som enligt mig är den bästa av de fyra böckerna :)

Jag är så chockerande glad över min nya statistik! :D

Så oehört roligt att ha så pass många läsare dagligen! Ni är guld värda!

Varmaste Tack!

Såhär har min kärlekssaga slutat. jag är kär, han är det inte. Mil mellan oss och det är avslutat. Igår var första dagen jag verkligen kunde släppa hoppet. Glad för att jag kunde det, smärtsamt men jag mår bättre nu. Jag ahr en chans att komma över det och hitta någon annan som betyder så mycket. Får bara vänta och se vad livet erbjuder. <3

Jag känner ett tumult inombords som påminner om ovädret som härjade här igår. Mitt inre är i uppror och jag vet varken ut eller in. Det som kändes rätt känns nu fel. Det som kändes fel innan börjar bli mer rätt men ändå fel. Inget stämmer, skolan hänger över mig. Vill inget, måste mycket.

Funderar på att färga håret. Vore kul att se sig själv i något annat för en gångs skull. Men känns som om lila kommer vara en färg som inte fungerar till men jag får se ^^

Nu ska jag återvända till mitt psykologifall som tär på mig. Bye darlings <3

Jag skrev något bra i min loggbok idag.
En sak jag inte kan visa på nätet.
Något som betyder mycket och krånglar till min närvaro.
Det är blandat.
Både och, särskilt samtidigt.
Vill inte göra den besviken.
Eller den andra.
Alltid detta ständiga problem.
Om jag någon gång kunde lösa dem.
Snabbt och smidigt utan hinder.
Bara veta att det är rätt.
Vilken lycka.
Men jag är fast i min fantasivärld där allt är som jag vill att det ska vara.
Inte verkligheten som sliter mig itu.
För mitt eget samvete är två.
En djävul, en ängel.
Kanske även en allt i allo.
Som försöker medla.
Men antagligen inte.
Jag är bara en galen, ensam och förvirrad själ.
Detta kommer inte låta klokt någonstans.
Just därför skriver jag det.
Jag vill massa.
Genomför lite.
Men framtiden ska nog kunna ge mig ro.
Jag tror jag innerst inne vet vad jag vill.
Måste bara våga satsa fullt ut.
Kommer jag att våga det?

Det är söndag. Jag har varit nyttig men känner inte alls för att jobba i morgon.

 

Tankarna cirkulerar. Jag vet inte vad året som kommer ska bjuda på. Har inga förväntningar mer än trötthet och mycket pluggande. man längtar ju inte precis.

Jag önskar just idag att min pojkvän bodde en busstur ifrån mig. Behöver honom när det är såhär i huvet. Hur ska jag reda ut allt? Jag behöver trygghet och rutiner igen. Något att följa och leva upp till. Arbeta och använda huvet. Inte städa på ett dagis. Längtar efter att få åka till Liseberg och att få träffa Pojken. Skolan lockar inte alls eftersom det mest är press runt de datumen. Känns inte så roligt. Vill vara fri och student. Jag vet inte vad jag ska tro om högskolan men det känns som om jag vill fortsätta för att jag kan. Det skulle vara otroligt roligt!

I övrigt vill jag helst sova. Det finns mycket jag vill göra och önskar att jag ägde men si så är det inte. Inget verkar vara gratis i dessa dagar.

 

Tänk er värmen från vattnet. Någon ni älskar är med er. Vattnet sluter runt er och utsikten förtrollar.

Kommer du minnas det bäst med en pojkvän/man eller med din närmsta vän?