Du väljer själv att läsa detta. Jag skriver detta från hjärtat och menar rubriken. Bara om du vill!

Träden börjar känna av kylan som kommer med hösten. Därför blir de röda, gula och en del klarar sig att vara gröna länge innan det blir bruna. Men människan blir oftast röd i ansiktet av en annan orsak. Ibland kan det vara av höstkylan men främst för att man är generad eller helt enkelt rodnar. Något som även jag är duktig på. Jag vet känslan av att blodet plötsligt susar upp i kinderna och lyser av glädje över att finnas just där. Ett litet bevis på att man uppskattar en komplimang eller att man skämt ut sig. Det första är det trevliga alternativet och något jag ofta föredrar. Jag har lyckats med båda men oftast är det de där ljuvliga kommentarerna som ligger och matar i huvudet. Ger en kolsyra och glädje resten av dagen.

Vi kallar det ofta i vardagligt språk för förälskelse. Jag kallar det personligen för det första steget. Första steget till en förälskelse. Det sker inte så lätt. Jag behöver mycket, bland annat tid. Känslan måste få mogna i kroppen. Vid varje tanke kommer kolsyran att gå genom kroppen. Ge en kittlande känsla som värmer hela kroppen. Jag känner mig oövervinnerlig. Men jag tas ofta ner på jorden. Känner han det samma? Tanken gör dig nerslående, till dess jag får veta att han känner detsamma. Känslan är tillbaka med dubbel styrka. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Men någonstans ska jag. Långt upp bland de rosa molnen. Frågorna pulserar inne i huvudet liksom de varma orden av en bekräftelse av vad vi känner för varandra. Orden slår som en trumma. De susar genom kroppen i samma takt som kolsyran tills vi ska bestämma en tidpunkt att träffas själva. Nervositeten spelar in och tankarna på hur det ska gå färgar i stället tankarna. Jag blir orolig och nervös. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Tankarna rusar jag vill, JAG VILL VERKLIGEN. Känslan har förföljt mig i 2 eller 3 år nu. Snart får jag kanske min chans. Kanske redan om två-tre veckor. Jag kanske är den lyckligaste på jorden då. Kanske mitt hjärta flyger. Annars står jag där. Ensam, övergiven och funderar på vad som gick fel. Varför blev det som det blev.

Heaven or hell? -Find out soon...